Den 19 juli 1545 sjönk den engelske kungen Henrik VIII:s flaggskepp Mary Rose i vattnen utanför Portsmouth, England.

While leading the attack on the galleys of a French invasion fleet, she sank in the Solent, the straits north of the Isle of Wight. The wreck of the Mary Rose was rediscovered in 1971 and salvaged in 1982 by the Mary Rose Trust in one of the most complex and expensive projects in the history of maritime archaeology.

Idag ställs resterna av skeppet ut i ett fint museum i Portsmouth — The Mary Rose Museum. Detta blev fänikans sista resmål på Englandsresan i mars 2015, för ombord på det sjunkna skeppet fanns hundratals engelska långbågar.

I sig utgjorde långbågarna på Mary Rose en anakronism. Som vapen i Europa hade pilbågen vid denna tid övergivits, till förmån för handeldvapen som musköter, etc. Men långbågen var fortfarande vapentekniskt överlägset handeldvapnen — och skulle så förbli till 1800-talet.

Problemet var den oerhörda kostnad och ansträngning det innebar för stater att tillhandahålla tillräckligt många kapabla bågskyttar som kunde hantera en warbow med dragvikt på cirka 150 pund (ungefär 70 kg). Det var billigare med muskötskyttar, som kunde lära sig hantera sitt vapen på en eftermiddag. En krigsduglig longbowman tog en livstid att utbilda.

Långbågarna på Mary Rose utgör i princip de enda kvarvarande exemplaren av detta fantastiska medeltida vapen. En arkeologisk kuriositet, vilken har stora effekter på dagens tillverkning av långbågar. Samtliga nutida versioner har att utgå från materialet från Mary Rose.

Fänikan fick en fantastisk dag i Portsmouth på The Mary Rose Museum (som för övrigt har ett nära samarbete med vårt svenska Vasamuseet).Vi fick även tillfälle att gå om bord på amiral Nelsons världsberömda slagskepp HMS Victory.

Dagen efter Portsmout for vi hem till Sverige igen. På återseende, England, du långbågarnas förlovade land!

Se även när Sagittarii Holmiae-medlemmen Fred Hocker diskuterar Mary Rose-bågarna i detta videoklipp: