”Med långbåge avses i allmänhet en enkel båge, dvs. bågen utgörs av en trästav, vars längd i stort motsvarar skyttens längd. Bra träslag för staven utgjorde idegran, ask eller alm, och strängen tillverkades i Europa ofta av lin, ull eller senor. Vapnet har blivit mest känt genom de medeltida engelska långbågskyttarnas skicklighet och det direkta avgörande den hade bland annat i slagen vid Crécy och Poitiers.”

Nationalenycklopedin

I dag finns två huvudtyper av långbågar inom bågskytte. Dels så kallade ”flatbows”, dels replikerna på den klassiska engelska långbågen som generellt är längre. Staven är har inte formen av en planka som hos ”flatbows”, utan är D-formad i genomskärning.

Tyngre engelska långbågar (med uppemot 150 punds dragvikt) kallas ibland ”warbows”, för att påminna om att vapnet är militärt, till skillnad från sportskyttebågar.

Inom Sagittarii Holmiae förekommer skytte med både ”flatbows” och engelska långbågar. Men vi förordar den senare typen.