Långbågebeväpning på nordiskt krigsskepp

Skärmavbild 2016-11-18 kl. 16.15.35.png

Av Henrik Arnstad.

Åren 1920-1940 restaurerades Kalmar slott, varvid vattnet runt slottet torrlades och ett stort antal skeppsvrak upptäcktes. Arbetet dokumenterades av byggnadsritaren Harald Åkerlund, en pionjär inom svensk marinarkeologi, som efteråt utgav verket Fartygsfynden i den forna hamnen i Kalmar (Stockholm, 1951).

Ett av fartygen, kallat fynd V, var synnerligen intressant. Synbarligen var det ett krigsskepp daterat till åren runt 1500. Åkerlund antyder ett dramatisk öde för skeppet:

Eftersom skrovet till stor del blivit förtärt av eld är det troligt, att skeppet varit invecklat i strid och därvid stuckits i brand. Dess läge i närheten av slottets ena hamnbrygga ger oss anledning förmoda, att man försökt sig på en landstigning men misslyckats. (sid. 79)

Vid ett föredrag av marinarkeologen Niklas Eriksson på ett maritimhistoriskt seminarium på Stockholms universitet uppmärksammades jag på nedanstående skiss, föreställande fynd V:

Skärmavbild 2016-11-18 kl. 13.59.10.png

Nedanför skrovet, till höger på bilden, syns armborstpilar, som Åkerlund beskriver ingående:

Ett par intressanta fynd äro två armborstpilar av trä. Den ena var avbruten, men den andra är i det närmaste hel. Spetsarna, som varit av järn, voro avrostade, men av pilens form, kvarsittande rost m. m. kan man sluta sig till, hur spetsen sett ut. (sid. 78)

Det intressanta i långbågesammanhang är dock de föremål som syns nedanför armborstpilarna, i teckningen ovan. Åkerlund beskriver de enligt följande:

I fartyget låg vidare två långa, smala, spetsade ”pinnar” av ask. Den ena, som är hel, är 73 cm lång, samt är i ena ändan spetsig, i den andra rakt avskuren. Ett par avbrutna delar av liknande pinnar hittades. Vad de tjänat till kan förf. inte förklara.

Som erfaren inom fältet medeltida militärt långbågeskytte är det svårt att dela Åkerlunds bryderi inför föremålen. Det är helt klart frågan om långbågepilar. Se förstoring av bilden:

Skärmavbild 2016-11-18 kl. 16.29.25.png

Fynden av långbågepilar ombord på ett nordiskt krigsskepp knyter an till sjökriget ombord på den engelska flottan, där framför allt Henrik VIII:s flaggskepp Mary Rose (förlist 1545) är berömt, eftersom man vid bärgningen av skeppet hittade stora mängder långbågar och långbågepilar. Bilden nedan visar både fynden av pilar från Mary Rose (överst) samt en rekonstruktion av hur pilarna kan ha sett ut 1545:

arrows.jpg

Att militära sammandrabbningar till sjöss inbegrep bågskytte är ingen nyhet. Tvärtom är praktiken mycket väldokumenterad. Bilden nedanför föreställer exempelvis slaget vid slaget vid Sluys 1340. Notera bågskyttarna:

BattleofSluys.jpeg

sdftggt_147.jpgDet intressanta är snarare hur starkt svensk medeltid är konnoterad till användandet av armborst. Åkerlund har inga problem med att identifiera armborstpilar, men ställer sig frågande inför långbågepilarna (”två långa, smala, spetsade ‘pinnar’ av ask”).

Frågan blir dock hur länge nordiska flottor behöll praktiken att bekämpa varandra till sjöss, med hjälp av långbågar? Vapnet hade flera fördelar över eldhandvapen (musköter). Långbågar var okänsligare för väta och fukt, de sköt längre (uppemot 300 meter) och med betydligt högre eldhastighet (10-15 pilar per minut).

Ändå var långbågens tid som sjöstridsvapen nära nog slut, när Mary Rose (samtida bild nedan) sjönk 1545. Troligen skedde avvecklingen snabbare i Norden, som aldrig hade samma militära tradition av långbågeskytte, som England.

AnthonyRoll-2_Mary_Rose.jpg

En reaktion på ”Långbågebeväpning på nordiskt krigsskepp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s